Psykos.
En stadig psykos.
En tung depression.
Eller bara allmänt dum i huvudet.
Ibland. Ibland har jag ingen kontroll. Jag går då så djupt in i mig själv att jag har svårt att resa mig efteråt. Den blir så stark att jag går sönder. Så ihållande att jag bara vill ta mitt liv, på plats. Just där jag står. Nu.
Känner en sån smärta i kroppens djupaste, att all fysisk smärta e skön om man jämför. Mitt inre håller på att gå sönder. Krossas.
Jag räcker aldrig till.
Känner mig aldrig så ensam som när jag har någon att dela mig med.
Jag längtar till den dagen jag känner mig trygg o säker i mig själv. Den dagen jag kan se tillbaka på allt. Den dagen då jag fattar beslut uan att ångra något. Den dagen jag bara har mitt liv under kontroll.
För som jag känner nu, så hatar jag mitt liv. Jag hatar det så till milda grad att jag vill att det ska ta slut.
En tung depression.
Eller bara allmänt dum i huvudet.
Ibland. Ibland har jag ingen kontroll. Jag går då så djupt in i mig själv att jag har svårt att resa mig efteråt. Den blir så stark att jag går sönder. Så ihållande att jag bara vill ta mitt liv, på plats. Just där jag står. Nu.
Känner en sån smärta i kroppens djupaste, att all fysisk smärta e skön om man jämför. Mitt inre håller på att gå sönder. Krossas.
Jag räcker aldrig till.
Känner mig aldrig så ensam som när jag har någon att dela mig med.
Jag längtar till den dagen jag känner mig trygg o säker i mig själv. Den dagen jag kan se tillbaka på allt. Den dagen då jag fattar beslut uan att ångra något. Den dagen jag bara har mitt liv under kontroll.
För som jag känner nu, så hatar jag mitt liv. Jag hatar det så till milda grad att jag vill att det ska ta slut.
Kommentarer
Trackback