FridaCamilla

Ibland, väldigt sällan händer det. Man träffar någon som får en att inse saker man aldrig tänkt på. Aldrig ens slagit en. Personer som får en att tänka efter o få en att öppna ögonen. O få en att vilja ändra sig o bli en bättre människa.
O just en sådan underbar person har jag träffat. Därför vill jag av hela mitt hjärta be alla som varit inblandade i mitt bloggande, där känslorna tagit över o kanske gjort det som egentligen borde va ogjort om ursäkt. En stor ursäkt för att jag har hängt ut mig, mitt liv o de som vart inblandade. Förlåt. Jag har inte tänkt igenom konsekvenserna som blivit utefter det som jag har orskat. Förlåt. Jag vet nu inte om jag ska radera bloggen o sluta helt eller om jag ska forsätta men då lugna ner mig o kanske akta mig för att använda namn o inblandade överhuvudtaget.
Men det e just det som är svårt, eftersom då blir just min blogg som alla andras, som skriver om väder, vind o vad man ätit under dagen. O det e just sånt som är det tråkigaste som finns. Inte ens en vardagstidining slår det.
Men, jag skulle ju då kunna använda mig av en dagbok, för det e ju just va min blogg handlar om. Men det e ju där jag har ställt till det för mig själv. Så jag ska klura lite, o kanske hålla saker för mig själv.
Tyvärr så e jag som person, väldigt blottande, vet ej varför. Men det e så jag funkar. Det e inte för att få uppmärksamhet utan för att få ur mig mina funderingar o tankar. O jag är ju känd för att handla först o tänka sen. Men det e ju det som är så spännande. För egentligen så tänker jag ju lite längre, men håller det helst för mig själv för att sen få den spänningen jag så ofta söker...

Men än en gång, så ber jag om ursäkt o förlåtelse. O jag riktar mig just åt en speciell person. ( Du vet vem du är) ~förlåt~