Att jag lever är ett under.........
-Shit man!
*ASG*
-Shit man!
*ASG*
Han visste hur han skulle få mig på fall....hehe
Va va det du hette nu igen?
Nä, riktigt så illa va det väl inte, men nu....nu kan jag för mitt liv inte minnas att han hade ett namn, för nu finns det bara en enda människa i mitt huvud.......
Satt faktiskt idag o tänkte att jag nu klarat mig bra länge utan honom o att det va lika bra att ge upp..
Då, när jag precis gett upp hoppet på att hitta nåt bra på tv så vibrerar hela vardagsrumsbordet-inget jag regarerar på eftersom mobilen ringt i princip hela dan, så jag masar mig upp på armbågen o försöker urskilja va displayen visar...............................
Nå långt jävla namn ?????
För att sedan se va det står-!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
O jag fick mig en rejäl hjärtattack!
Får mig en hostattack utan dess like (Marie, du vet va jag menar) o ger mig på ett svar som blir ungefär:-Öh Frida (med världens basröst)
O ja, det e han.....
Vi pratar, o pratar........
Samtalet bryts.........
O jag skriker ut till mamma att jag dööööööööööör-Det e han! Kolla va jag skakar!
Det e verkligen han!!!!!!!!
O så ringer det igen-Han
O vi pratar i säkert en halvtimme! (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Även om det innebar att jag stod på ett ben o balanserade för att behålla täckningen men va gör man inte...............
Han vill inget...bara prata...........
O jag vet inte hur jag ska tolka detta..........
Vi avslutar med att han-"Du får krya på dej! Så hörs vi säkert!"
O jag bara döööööööööööööör!
Lever jag på moln?
Fan också......
Han tycker att jag festar för mycket, o menar att om jag inte slutar festa så mycket så kommer jag att bli sjuk....
Nooooooääääääääää *kramar* han bryr sig.........
Äh, fan nu räcker det...Jag mår bäst av att inte ha med honom att göra.....