Tvivel.

Du är fri o tar allting för givet,du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag


Men här står livet i farstun så nära inpå
Men det är nåt som gnager ändå-
Det kallas tvivel. Det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
Och jag ser hur du tänker på nåt.
Hur du längtar dig bort
Som en fågel i bur
En obehaglig distans
En konstig känsla någonstans
Det känns tomt-ellerhur?

Som ett kliande, svidande skavsår
Är den tomhet som kvarstår
När du somnar om natten, precis som jag
Utan mening, på jakt efter ruset, genom dunklet o bruset
 Du lever för skratten, precis som jag.

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Det kallas tvivel...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback