Slutkörd.
Rasade ihop i måndags. Orkade inte resa mig. Bara grät.
Har mått allmänt dåligt sista tiden. Inte hunnit sova, inte hunnit äta. Bara jobbat dygnet runt. Rasat i vikt o ork. Heltid på Utsikten, extra på Telegrafen. O mitt i allt flyttat. Så det "va väntat" som Jane sa. Hon hade anat att det här skulle hända. O när man menar heltid på Utsikten är det inte några futtiga 40 timmar/veckan det handlar om utan 90 -100 timmar/veckan.
Så...nu e jag hemma sjukskriven den här veckan, för att vila o ta hand om mig.
O beordrad-att inte jobba på någonannanstans!
Men allt har på sista tiden känts så hopplöst. Pressen har vart enorm.Ingenting har lett till något. Vet heller inte om flytten till Nynäs har vart den bästa för mig just nu. Hinner liksom inte me någonting. Allting har kretsat kring jobbet. O när en person frågade mig va jag prioriterade i livet, svarade jag automatiskt hästarna. Men insåg snabbt att dom kommit i andra hand. Att allt kommit i andra hand. Jag prioriterer tydligen jobbet för allt. O det känns inte bra längre. Har alltid älskat Utsikten o jobbet. Men just nu känns det väldigt tungt. Usch.
Men jag kommer nog tillbaka. Finns ingen bättre chef än Marcus. Tack för att just du är kökschef!
Tycker det är trist att inte veta vart jag har dig.