Känner mig tom.

Jag vet inte...
Har försökt me det mesta, o hjärtat har försökt förstå. Men jag kan inte dra ner honom i den skiten jag själv sitter i. Jag vill inte att nån ska behöva lida för att jag inte trivs. Jag kan inte prata me någon om det.  Det känns enklare o skriva.

Varför ska jag behöva gå ner mig så hårt?  E det bara jag som känner såhär?
Fan. Inget känns bra.
Jag tror att det hela rotar sig någonstans i att Kracke inte blir bra. Fan också.
Allt känns helt åt helvete. Känner mig instängd i en bubbla o kommer inte ut. Skriker o skriker men ingen kan höra mig. För ingen ser.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback