"Jag e ledsen"
"Jag e så hemskt ledsen", räcker inte.
Man tror att nu, just nu mår jag som bäst o har allt på banan. Ena stunden sitter i underbart sällskap. Har fantastiskt roligt, o för att sen några timmar senare hamna i en mardröm.Som man upptäcker e på riktigt, o jag är mitt i den.. Där fötterna sparkas undan o man faller handlöst.
Förstår du vad du har gjort?
Sitter nu här i en sönderslagen lägenhet, som innan du kom, va min. Det va jag. Min inredning o mina saker, som jag är rädd om och som jag har sparat ihop.
O hur kan du då såra mig så djupt att jag inte längre vill vara här. Bland sönderslagna saker, glassplitter och blodigt golv?
O vet du vad jag helst av allt skulle vilja göra? Jag skulle vilja åka hem. Hem till de som inte behandlar en som skit.Hem till tryggheten du har tagit ifrån mig.'
Du skrämde mig gränslöst igår. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. O jag förstår inte hur du kan vara så egoistisk?
Hur kan du va så respektlös?, o mot mig?
Jag förstår ingenting.
O plötsligt har du på något sätt förstört något av mitt liv.
Känner mig ledsen och kränkt. Förstår ingenting. Varför?
Jag litar på dig. O jag tror på dig. Men då måste du göra detsamma. Det handlar om respekt för andra. Men du verkar inte ha en aning om va det handlar om.
Jag e hemskt ledsen över att behöva säga det, men du sjunker bara djupare o djupare i mina ögon. Jag satte dig på en pedistal. Men jag måste tyvärr säga att den pedistalen inte finns längre.
Hur kunde du?
Klampar på o tänker inte på konsekvenserna.
Inte en tanke på att du sårar.
Jag känner mig helt tom. O jag blir lika ledsen varje gång jag påminns om det.
O nu vet jag att jag inte överreagerar....
Man tror att nu, just nu mår jag som bäst o har allt på banan. Ena stunden sitter i underbart sällskap. Har fantastiskt roligt, o för att sen några timmar senare hamna i en mardröm.Som man upptäcker e på riktigt, o jag är mitt i den.. Där fötterna sparkas undan o man faller handlöst.
Förstår du vad du har gjort?
Sitter nu här i en sönderslagen lägenhet, som innan du kom, va min. Det va jag. Min inredning o mina saker, som jag är rädd om och som jag har sparat ihop.
O hur kan du då såra mig så djupt att jag inte längre vill vara här. Bland sönderslagna saker, glassplitter och blodigt golv?
O vet du vad jag helst av allt skulle vilja göra? Jag skulle vilja åka hem. Hem till de som inte behandlar en som skit.Hem till tryggheten du har tagit ifrån mig.'
Du skrämde mig gränslöst igår. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. O jag förstår inte hur du kan vara så egoistisk?
Hur kan du va så respektlös?, o mot mig?
Jag förstår ingenting.
O plötsligt har du på något sätt förstört något av mitt liv.
Känner mig ledsen och kränkt. Förstår ingenting. Varför?
Jag litar på dig. O jag tror på dig. Men då måste du göra detsamma. Det handlar om respekt för andra. Men du verkar inte ha en aning om va det handlar om.
Jag e hemskt ledsen över att behöva säga det, men du sjunker bara djupare o djupare i mina ögon. Jag satte dig på en pedistal. Men jag måste tyvärr säga att den pedistalen inte finns längre.
Hur kunde du?
Klampar på o tänker inte på konsekvenserna.
Inte en tanke på att du sårar.
Jag känner mig helt tom. O jag blir lika ledsen varje gång jag påminns om det.
O nu vet jag att jag inte överreagerar....
Kommentarer
Trackback