Splittrad
Jag vet ingenting längre. Jag e så splittrad. Jag har liksom ingen grund. Jag försöker enbart stå upprätt.
O jag kan inte förstå att du kan va så underbar. För att sen förvandlas till ett monster.
Nu har vi pratat me varann så mycket ikväll att jag varken vet ut eller in. O jag kan inte va arg på dej. Inte alls. Du e ju så äckligt vettig på alla sätt.
O jag kan inte fatta att en så fin människa kan vända på en halv sekund o bli något som inte kan kontrolleras..
Men,tyvärr. Visst e jag besviken på dej. Men du e du, o du har en personlighet som e helt fantastisk.
Jag kan inte annat än o tycka om dig, vännen.
Alla kan göra misstag. Men du måste förändra dig.
O du vet va jag har sagt-Jag orkar inte med dig...inte just nu. O egentligen så vill jag att du ska lämna mig ifred, men jag strider imot mig själv fastän att det e något inom mig som säger att jag ska hålla mig långt bort ifrån dig.