FridaCamilla

Har just satt mig här framför datorn. Städat, diskat o skurat.
I helgen har det vart fylleslag utan dess like! Shit asså.
I fredags skulle vi bara dricka lite vin,för att sen hamna me grannen o antalet bara ökas. Bilder följer när jag återfått kameran. Säger bara -FY FAN va jag mådde igår. O inte la sig den ihållande huvudvärken heller. O värre blev det.

O sen va vi på´´t igen o det går ju som det går. Min huvudvärk e fruktansvärd, vinet flödar o det blir fylleslag. Som följ av att vi hamnar på Telegrafen ÄNDÅ. Vi skulle ju INTE dit efter omständigheter. Men där hamnade vi. Me varsitt vattenglas, står som i trance o bara glor.
-Nä, nu kan vi det här. Packar ihop, tassar hem...
O efter att ha  lotsat in Marcus, o hört honom vända ut o in på maginnehållet så somnar jag av ren migrän. O vaknar utan huvudvärk! Tack, gud. Jag hatar att ha huvudvärk! Men nu e det över.
Men det finns en annan som trots tömning, inte mår bra. Inlindad i täcket o SOVER som en stock.Det kostar o ligga på topp....
 "Vet du va jag e sugen på.....din pasta...."
Hjärtat, du ska få det.<3

Jag ska fortsätta skriva, men just nu har jag ingen lust me det.

Pösss o hoppas du har återhämtat dig, Jane;) Pöss på ´re!

va? o så regnar det helt plötsligt?
Asså.(det mest avtändande ordet)

Undra sa flundra om jag ska baka?....egentligen skulle jag vilja hålla på i lägenheten...man jag ORKAR bara inte köra mer.....det e så tungt när man åker fram o tillbaka.......o bensinen ska vi inte ens tala om....den räkningen e inte o leka me.....

eller ska jag lägga  mig o läsa kanske..? min bok som jag läser nu e såååååå in i.... bra! jag kan inte släppa den, så Marcus fick igår ta den ifrån mig-Säg förlåt;)

ja, jag kan ändå inte gå ut i stallet, för bebbarna sover nu...så jag kan läsa en timme....skööönt..



jag mår för bra för att det ska va sant...o jag hoppas för allt att det håller i sig. känner mig nöjd o tillfreds med allt...
massa kärlek till dig..<3

~~~~ There's something in your eyes
Makes me wanna lose my self,
Makes me wanna lose myself in your heart,
There's something in your voice
That makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts
For the rest of my life ~~~~~

Nu sitter jag, en liten stund i godan ro o käkar lite frukost..
Va inne o kolla in bloggen o inser att jag inte skrivit nåååååånting..Inte nååååånting (hjärtat, du vet hur jag säger det;)
Men datorn finns inte  i min värld just nu. Har så grrrrymt mycket bilder som skulle  behöva uppdateras o läggas upp men jag hinner inte...
Är jag inte på Regarn är jag i Stutby, är jag inte på Hamnis så är jag me Hjärtat, är vi inte i Vika så är vi på Torö<3
O nu i veckan så har jag flängt från Stutby-Regarn-Vika-Hamnis-Blåbärsudden-Torö-Nåttarö...

Hjärtat o jag fick ett ryck igår, packade väskorna, satte klockan o tog Waxholmsbåten ut till Nåttarö. O guuuud va mys det va! Det kändes som att vi va utomlands. Vit sand o klarbå himmel hela dagen. Jag kan knappt sitta idag p.g.a bränd baksida! Aj aj. Vi såg ut som två stekta tomater. Hjärtat hade solsting o jag tror att jag åkte på solstinget imorse när jag åkte hem. Mådde sjukt illa, såg stjärnor o kände mig helskum. Ska se om det lättar nu när jag fått i mig lite frulle....
Ska bränna ut till Regarn om en stund. Lite sol på bryggan o BAAAAAAAD!
Det enda man inte kunde göra på Nåttarö-det va o bada. Jag försökte. O jag e ingen badkruka-inte nånstans, men det gick INTE att gå i vattnet, benen domnade bort! O jag skojar inte! Men shit va mys det va! Solsemester bara 25 minuter bort! Vi ska åka ut till Rånö o Ålö nån dag också..... sen funderar jag o min fina på om vi ska ta en sista-min till Cypern...<3 Han e så fin, mitt hjärta...

Sommar o sol i en pool!
PÖSS

Jajemän. Sitter här nu. I min lilla lägenhet på hamngatan. Men inte länge till. Imorn far jag hem igen.
Jag vill va ifred o känna att jag har semester, o kan jag bara hemma, hemma i Stutby.

Ska lägga upp bilder från helgen i Götet. O Bruce Springsteen. Han e sååååå grym! Fan, han e THE BOSS.
Men, det kommer, när jag får tid.

Jag har så fullt upp me allt just nu att jag inte ens svarar i telefon. Eller jo, det beror på vem (lovar, ska ringa upp dig Tutten har bara  haft mycket att göra)
O när jag inte har haft det så har jag vart me mitt hjärta<3
O jag e kär. Jajemän. Tänk-CamillaFrida Jacobsson är kär!
Jag kom o tänka på det, de senaste 4 månaderna har jag mått väldigt,  väldigt bra, inga dalar o inget skit. Bara allmänt bra! O det beror enbart på dig<3
Massa kärlek till dig, hjärtat! Ses ikväll!

Sitter här i all hast o har betalat räkningar.
Tiden finns inte. Ingen semester här inte. Tidiga mornar o lååååånga dagar.
Igår kördes det hö o idag har vi kört heeeeela dagen. Hunnit me o bada me syster o kusse en snabbis, för att sen bränna iväg på höfest o nu e jag i nynäs o packar. För imorn drar jag. Jag ska raka vägen ner till Göteborg o kolla Bruce Springsteen!
Nu ska jag till hjärtat. Pöss

Måndag morgon. Första dagen på semestern.
Får syn på Kracke i hagen, o syster.
Vad?..........
Kommer ut på trappan.
Iklädd pyjamas får jag på mig ett par skor. Går, halvspringer-springer fram. VAD HAR HÄNT?!
Kracke hade snort in sig i staketet. Emma får just loss honom när jag kommer fram. O då kan han inte stödja på benet! PANIK!
Försöker få runt honom. Hoppandes på tre ben. PANIK. Hjärtat slår i hundra o man försöker tänka klart.
Jag får in honom i stallet o det ser inte bra ut!
Nu e jag så uppjagad att gråten sitter i halsen. Får in honom i boxen. O hästen e helt förstörd! Gör ett försök till att lägga sig, o i princip faller ihop.
Han e i smärta. Andas djupt o ögonen ber o hjälp.
Jag står i panik. Va gör man? E det brutet? Va har hänt? Va kommer hända? Vem ringer jag först?

O sen blir det panikringning till veterinären. Som efter 20 minuter e hos oss. I mellan här har jag brutit ihop i köket me mobilen i handen o hulkar mig av gråt. Får ingen luft. O tårarna sprutar. Tänk om.......
Veterinären, jag o emma håller på i tystnad. Hon försvinner ut i bilen o ringer. Kommer in efter nån minut ( som för oss kändes som evigheter) med lindor, bomull och temp.
"I värsta fall kan det vara en fraktur, o det e inte positivt.
Jag har fixat så att ni kan komma in till Stavs hästklinik. Hur fort kan ni ta er in? "
Jag e nu så panikslagen att gråten inte går att dölja. Jag springer in, o försöker få tag på en transport o hjälp. Inget svar.
Ringer igen. O igen o igen. Inget svar. Jag bryter ihop totalt o gråter i ren hopplöshet.
RInger igen. Får nu svar. Men dom e i Nynäshamn o ska kolla båten. Just i den stunden hatade jag allt som hade med den jävla ostindiefararen o hamnfesten att göra!. Jag önskade allas död. Jag fick prata me Nina som genom mina hulkningar o snörvlande försökte förstå va det va som hänt.
Knappt en halvtimme senare stod de här med transporten o Emma o jag bryter ihop i famnen på alla. Då har vi inte sagt ett ord till varandra sen det hemska hände.
Får in Kracke i transporten utan ett ord på lindade bakben o smärta. Han kunde knappt stå upp. O jag ville bara försvinna.

Jag vet inte hur lång tid det tog eller hur vi kom dit. Jag minns bara att jag satt o bad till Gud.
O det e lustigt, för man e ju inte troende nånstans, tvärtom. men när det väl gäller så vill jag gärna förlita mig på just Gud.
Kommer in o lastar av med stor försiktighet...Möts upp av hela veterinärstaben, för de har ju förbetets på att det kommer in en häst med fraktur.

Timmarna går.
O han e så snäll, min fina fina häst.
O i hans ögon kan man läsa -hjälp. Han blir som en bebis. Står gärna med huvudet i famnen o man vill egentligen bara ta upp honom i famnen o ta hand om honom för resten av livet......

Kommer hem runt halv sex, helt slut.
Han e med hem, lindad, står på medicin o ska vila inne i boxen en vecka.
Det visade sig att han gjort illa mjukdelar i benet. Jag andas ut o ler lyckligt!
Jag trodde aldrig att jag skulle få hem honom igen. Va helt inställd på att jag skulle få åka hem tomhänt.

Jag har aldrig varit så rädd  i hela mitt liv att förlora någon. Han betyder allt för mig o jag kan inte leva om inte han finns vis min sida. Aldrig. Jag dör för dig. Jag trodde att mitt hjärta skulle gå sönder o att jag skulle falla ihop av smärta.
Men allt slutade lyckligt o OM jag somnade sen på kvällen. Helt slut. Alla va så involverade i detta.
Pappa åkte direkt in till Stav, fick hoppa över ett vikigt möte.
Mamma också dra från jobbet.
Mormor kom ut o tog hand om stackars Flora som skrek sig hes efter sin Kracke.
Farfar, Nina, Tomas, Johanna, Farmor...
Alla på mammas jobb.
Alla på pappas jobb.
Grannar.
Vänner o bekanta.

Jag svär, jag gör vad som helst för Kracke.  Det finns ingen som han..........

Min fina Kracke...

Jag började min semester igår-O det va den värsta dagen i mitt liv.
Jag tror aldrig att jag gråtit så mycket.
Tänk dig att den som står dig närmast svävar på en tråd mellan liv o död.
O tänk dig när dina tankar är-på vilket sätt sällskapar jag döden fortast. Vilken bro hoppar jag från?
Jag fick tillbaka honom. O han är vid liv o min för evigt.
Jag ska skriva imorn o berätta, för nu ska jag rusa. <3